Ape Grape - a rockband

Ape grape - V

De första takterna inleds på ett nu-metal-liknande vis, vilket fick mig att, kanske inte tappa intresset, men väl sänka förväntningarna på Ape grape. Lyckligtvis så var det endast inledningen som luktade nu-metal. Resten av skivan är bara ren och skär punkrock med extremt tydliga Misfits-influenser.
Det är speciellt sångaren som låter otäckt lik herr Graves, dock skall det tilläggas att det var bortåt två år sedan jag satt och poppade Famous monsters och mådde allmänt bra. Vare sig det är likt Misfits eller inte så kan jag bara säga att detta är riktigt jäkla bra.
Det som direkt utmärker är de träffsäkra refrängerna (speciellt låten Social suicide) som alla bara måste skråla med i. Fast egentligen är det så att allt material skriker allsång. Visst, jag måste erkänna att det är extremt lättsmält, men och? Jag vill onekligen känna mig delaktig, om det så bara rör sig om att sjunga falskt bredvik stereon.
Ape grape kan känna sig riktigt nöjda med denna demo, dock bör de se över sina layout-kunskaper, för framsidan på demon är gräsligt ful.

En helt vanlig dag dyker Apegrape upp i ens närvaro med sin nysläppta demoskiva ”V”. Med ett svagt minne av ett band med det namnet som lirade på punkfesten Augustibuller förra året, så drog jag i skivan för att lyssna lite. Första låten ”Le Garage” börjar tungt, med ett dämpat E-moll som pumpar rytmiskt. ”Metal”, trodde jag. Men det övergår så småningom i ett snabbare punkriff. Efter att ha lyssnat igenom skivan är jag rätt imponerad och kan konstatera att bandet har fått ihop en skön blandning av (skate)punk och lite metal. För att vara ett demo så är låtarna bra skrivna och ljudet ligger helt klart över godkänt-gränsen. Det påminner om en hel del andra svenska punkrockband, men det känns inte som en direkt ripoff. Nej, det är en skön skiva det här.

Första spåret är nog skivans bästa, eller i alla fall det som sätter sig först. Det är en punkdänga som slår rakt på, med en refräng som kan avnjutas många gånger. Schysst tempo, med passande stämsång. Andra låten, ”Social Suicide”, håller sig till samma stuk och är också förbannat bra. Om grabbarna skulle sätta sig i skyddsrummet och arbeta ihop en fullängdare så skulle jag vara en garanterad köpare.

Om jag tänker efter lite så tror jag att jag missade Apegrape på Augustibuller förra året. Lite synd, men när jag får chansen igen så kommer jag garanterat inte begå samma misstag. Spela ute så mycket som möjligt och försök skaffa ett litet kontrakt pojkar!

A group like Apegrape is very hard to define I think. Their music is going between heavy metal and punkrock but it´s maybe more metal in the calmer or I will say slower heavymetal style. It’s a really interesting band which can be really good after some more demos. I like the song Closer which is a really nice thing in the same vein as a Weezer with a tougher feelings. The last song the Spoon is really good to where they speed up the tempo a little.